Brysselgripen

Annika flänger och hänger i EU:s huvudstad
Header

Spänning på hög nivå

30 januari, 2014 12:05 | Skriven av annikaeaton i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Spänning på hög nivå)

Hur är det möjligt att så få medborgare intresserar sig för EU-politiken? Den för ju med sig mera spänning än den värsta dokusåpan; intriger, skandaler, framgångar, bakslag, vinnare, förlorare och märkliga affärer. Vad mer kan man önska sig?

Ta bara tobaksdirektivet som ett exempel. Kommissionens direktivförslag lades fram för lite mera än ett år sedan och efter det har intensiv lobbying pågått, som förändrat förslaget avsevärt. Ett kompromissförslag godkändes av medlemsländerna i december. Den absolut slutliga överenskommelsen väntas ske om någon månad och sen kan de nya gemensamma reglerna börja gälla från år 2016.  

Under procedurens gång har mycket hänt och slutresultatet innebär en del förändringar i tobakslagstiftningen. Bland annat kommer smaksatt tobak att förbjudas, förutom mentolcigaretter som får rökas lagligt ännu till cirka år 2020.  Större skrämmande bilder ska också finnas på förpackningarna. Kommissionen ville att bilderna skulle täcka 75 procent av både fram- och baksidan av cigarettpaketen, men det blev 65 procent i kompromissen.

Säga vad man vill om EU, men spännande är det! Att följa ett lagförslag är som att följa en dramaserie på TV, ibland sker helt oväntade saker, ibland vet man exakt hur det kommer att sluta.

EU är inte långt borta och besluten som tas påverkar oss på många sätt. Till och med Europaparlamentet har mera makt över vår vardag än vad vi tror. Ändå är det få som röstar i EU-valet och av de som röstar är det många som ”proteströstar”. Nya undersökningar visar att proteströrelser växer fram i hela EU, eftersom allt fler människor inte tycker att nuvarande partipolitik är tillfredsställande. Folk har förlorat förtroendet för EU, sägs det, men jag tycker att det alltid har rått någonsorts märklig ignorans bland allmänheten när det gäller EU.

EU känns kanske svårfattligt, men det gör väl det mesta som man inte orkar eller har lust att engagera sig i. EU-beslut påverkar allt från det vi äter, dricker och andas till kostnader för mobilsamtal utomlands och djurtransporter. Nog är det konstigt att så många ignorerar det politiska maskineri som i så hög grad påverkar vår vardag och livskvalitet.

, , ,

Franska kvinnor blir inte feta

22 januari, 2014 02:16 | Skriven av annikaeaton i Okategoriserade - (2 kommentarer)

Det finns två tider på året när man ser fler motionärer längs vägarna än vanligt. I januari (nyårslöfte) och på våren (bikinfunderingar).  Vill man  jogga ensam i parken, eller med så lite folk som möjligt, brukar februari och mars samt från september till slutet av året vara bra månader. Såvida man inte är en fransk kvinna förstås, för då blir man inte fet och följaktligen behöver man inte motionera.

För några år sen utkom en bok som heter just ”Franska kvinnor blir inte feta”. Författaren hävdar att franska kvinnor inte bantar, men ändå håller sig smala, för att de väljer kvalitet framför kvantitet och äter med sina sinnen.

Jag tycker inte att detta riktigt stämmer. Franska kvinnor bantar ju ständigt! Det har aldrig hänt mig att jag tackat nej till en tårtbit. På de jobb som jag har haft i Bryssel åt vi alltid tårtor när någon fyllde år. Det skulle aldrig ha fallit mig in att tacka nej, för det vore ju lite ohövligt. Men fransyskorna åt sällan någonting. För att de just hade ätit en stor lunch, för att de hade varit på middag kvällen innan, för att de skulle på fest på kvällen. Orsakerna var många, men antagligen åt de inte mycket på dessa luncher, middagar och fester heller. Kallas inte det för bantning? Eller, vad exakt är bantning? När bantar man och när ”tänker man på formen”? Det senare låter ju onekligen trevligare, men går väl ut på samma sak.

Hursomhelst, det är inget nytt att vi blir fetare, trots våra ansträngningar i januari och på våren, och att detta är ett folkhälsoproblem.

De flesta stora riskfaktorerna till förtidig död (bland annat blodtryck, kolesterol, fysisk inaktivitet och alkoholmissbruk) är relaterade till hur vi äter, dricker och rör på oss. EU-kommissionen har tagit många bra initiativ på detta område, bland annat när det gäller information på livsmedelsförpackningar.

Men vad hjälper det när varje affär man går in i lyser med erbjudanden om  ”köp tre, betala för två”, nästan allting är ”family-size pack” och godis, muffins, kakor med mera är billigare än frukt. Inte konstigt att vi blir allt fetare.

Kanske EU helt enkelt borde skicka en kopia av boken ”Franska kvinnor blir inte feta” till varje europeiskt hushåll. Jag kan iallafall rekommendera den.

, ,

Renare EU-luft att vänta

8 januari, 2014 12:23 | Skriven av annikaeaton i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Renare EU-luft att vänta)

Trots att jag trivs alldeles utmärkt i Bryssel finns det åtminstone en sak som jag saknar från Finland och det är den goda luftkvaliteten. Inget är bättre än att stå i de djupa finska skogarna och låta lungorna fyllas med frisk finsk luft.

Vad har nu det med EU att göra, undrar ni kanske. Jo, EU har regler för hur smutsig luften vi andas in får vara. Sedan 1999 finns ett EU-direktiv med gränsvärden för partiklar, bly och svaveldioxid i luften.

Nu visar en ny studie att långvarig exponering för små partiklar som finns i trafikavgaser och industriutsläpp kan vara mer dödlig än vad man tidigare trott. Detta gäller även för halter under EU:s gränsvärden för luftkvalitet, enligt en internationell studie som har publicerats i tidskriften The Lancet.

Tydligen är det så att dålig luftkvalitet dödar många fler medborgare än vad trafikolyckor gör. Enligt EU-kommissionen är dålig luft den största orsaken till för tidig död i EU. Cancer, kroniska luftvägssjukdomar, hjärt- och kärlsjukdomar, astma och andningsproblem är några av de sjukdomar som dålig luftkvalitet kan leda till.

EU-kommissionen har nyligen presenterat ett ”paket med åtgärder” för att minska utsläpp från industri, trafik, energigrödor och jordbruk. Kommissionen menar att åtgärderna ska halvera antalet för tidiga dödsfall som orsakas av luftföroreningar.

Den nya strategin ska bland annat se till att gällande regler för luftkvalitet följs senast år 2020 samt att ytterligare minska luftföroreringarna fram till år 2030. Kritiker menar att EU gett efter för industrin och vissa motsträviga länder eftersom åtgärderna fördröjts till år 2030. En del industrigrupper har nämligen protesterat högljutt mot de nya gränserna. Flera branschorganisationer gick tillsammans ut med ett gemensamt uttalande ifjol där de bland annat varnar för att de utsläppsminskande teknikerna som förslagen kräver skulle bli för dyra.

Nå, ännu är inte allt skrivet i sten. Lagförslagen börjar gälla när Europaparlamentet och ministerrådet har diskuterat och antagit dem. Än finns det tid för industrigrupper att förhala och urvattna kommissionens lagförslag genom diverse lobbyinsatser.

, , ,

Europa år 2020

11 december, 2013 03:06 | Skriven av annikaeaton i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Europa år 2020)

”I vår föränderliga värld hoppas vi att EU ska bli en smart och hållbar ekonomi för alla. Vår strategi ska hjälpa EU och medlemsländerna att uppnå hög sysselsättning, god produktivitet och stor social sammanhållning.” Så lär EU-kommissionens president José Manuel Barroso ha sagt år 2010 när EU:s statschefer enades om Europa 2020 strategin.

Europa 2020 är en strategi som fokuserar på att skapa tillväxt genom kunskap / IT, utrota fattigdomen, främja utbildningen, öka delaktigheten i samhället samt skapa en konkurrenskraftigare och grönare ekonomi. Med andra ord, våra liv ska helt enkelt bli bättre på många fronter innan år 2020.

I dagsläget ser det ut som att man inte kunnat göra något åt sysselsättningen och fattigdomen. Även om utbildningen blivit bättre på några håll är det en klen tröst då många förblir arbetslösa. De gröna målen ser lite mera lovande ut, men kritiker hävdar att det är den allt lägre konsumtionen som lett till ett grönare EU, inte en lyckad miljöstrategi.

I Kommissionens rekommendationer för Finland konstateras det att landets största problem är förlusten av konkurrenskraft. Enligt Kommissionen är Finlands största utmaning att locka till sig nya investeringar för att öka sysselsättningen och produktiviteten. Finlands åldrande befolkning är också en utmaning på längre sikt.

Vi är snart halvvägs i strategin och än så länge ser det inte ut som att många mål kommer att uppnås, inte på EU-nivå iallafall (en del länder kommer helt klart att göra sämre ifrån sig än andra). Strategin, som är resultatet av långa förhandlingar och kompromisser har rätt blygsamma mål och om inte ens dessa modesta mål kan uppnås får man börja fundera var det gick fel och om det överhuvudtaget var värt att ta fram denna byråkratisk strategi. Frågan är, kommer EU att vara en smart och hållbar ekonomi för alla år 2020 med hög sysselsättning, god produktivitet och stor social sammanhållning?

Problemet, om inte EU-målen uppnås, är att vårt samhälle inte blivit ett dugg bättre, men också att EU:s trovärdighet kommer att dala ännu mera. Och vem ska anses vara ansvarig för ett eventuellt misslyckande?

Vi har några år till på oss att reda upp i röran och förhoppningsvis sker det ett mirakel i ekonomin innan år 2020. Den framgången skulle EU så desperat behöva.

, , ,

Korrupt och bankrutt land leder EU

4 december, 2013 03:01 | Skriven av annikaeaton i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Korrupt och bankrutt land leder EU)

Nästa år har vi en situation då ett ganska så korrupt och bankrutt land ska leda EU. Grekerna inleder sitt EU-ordförandeskap den 1 januari 2014 och har meddelat att de inte tänker spendera så mycket pengar på det. Bara runt 50 miljoner euro har de tänkt satsa, vilket är mindre än vad andra länder spenderat på sina ordförandeskap.

Vi känner alla till landets ekonomiska svårigheter. Nu har det dessutom kommit en ny studie som visar att Grekland är det mest korrupta landet i EU. Landet har gjort lite förbättringar sen ifjol, men anses fortfarande vara lika korrumperat som Kina, till exempel. (Inte helt oväntat anses Danmark, Finland och Sverige vara de minst korrupta länderna.)

Grekland har verkligen en utmaning framför sig. Att försöka öka allmänhetens förtroende för den europeiska ekonomin borde ligga högt på agendan, men hur ska ett halvkorrupt och konkursdrabbat land klara av den saken? Enligt en blogg om Grekland ska landet spendera 147.600 euro på slipsar och halsdukar för ordförandeskapet. Antagligen är den summan mindre än vad andra länder spenderat och traditionen påbjuder att varje ordförandeland ska ha slipsar och halsdukar med ordförandeskapslogon vackert broderat i något hörn.

Men snälla, kan vi inte avskaffa detta vansinniga roterande ordförandeskap som bara kostar pengar? Vem vill förresten ha dessa slipsar och halsdukar? De är ju oftast fula och ligger sedan bara och skräpar i någon låda. Kan inte 147.600 euro användas till något vettigare nu när vi ändå har sådana enorma ekonomiska problem?  

Det som också är oroväckande är att allting tyder på att nästa års val till Europaparlamentet kan ge anti-EU och högerextrema partier en rejäl skjuts framåt. Jag börjar faktiskt på allvar bli orolig över EU:s framtid.

, , ,

EU-Kommissionärernas gåvor

27 november, 2013 11:45 | Skriven av annikaeaton i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för EU-Kommissionärernas gåvor)

Om du har för avsikt att ge en gåva till en EU-Kommissionär bör du tänka på att den inte får kosta mer än 150 euro, för om den gör det finns det risk för att den hamnar hos någon annan.

Jag stod och beundrade en tavla hos en kompis häromdagen. Det visade sig att den en gång hade varit en gåva till en EU-Kommissionär, men eftersom tavlan tydligen hade ett värde över 150 euro hade Kommissionären inte kunnat behålla den. Den såldes istället billigt på en marknad och hamnade således hos min kompis. Snopet för presentgivarna om de bara visste.

Ifall Kommissionärerna får gåvor som är värda mer än 150 euro måste de ge dem till Kommissionens protokollavdelning, som upprätthåller ett register över presenterna. Om det finns oklarheter i hur dyr en gåva är utvärderas den av någonsorts infrastruktur- och logistikbyrå i Bryssel.

Det är en intressant lista. Man kan se vem som har fått gåvor, vad de har fått, när och från vilket håll, det vill säga vilken nivå på presentgivaren, till exempel industri, regering, region, universitet och så vidare.

Mest presenter verkar Kommissionens ordförande José Manuel Barrosso och utvidgningskommissionär Štefan Füle få. Till exempel har Füle fått en låda med tre flaskor armensk konjak från Armeniens president.  

Energikommissionären Günther Oettinger verkar också vara rätt populär. Ifjol fick han fyra orientaliska mattor i olika format av ”State Oil Company Azerbaidjan.”

Vår egen Kommissionär Olli Rehn har även han fått fina presenter. År 2011 fick han en läderportfölj och en väska i brunt läder av Frankrikes president. Man undrar varför.

 

, ,

Jag kommer från ingenstans

20 november, 2013 11:59 | Skriven av annikaeaton i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Jag kommer från ingenstans)

Det faktum att våra barn växer upp med tre språk är inte märkvärdigt i Bryssel. Det är betydligt ovanligare att växa upp med bara ett språk. Alla dessa kombinationer av språk och nationaliteter upphör aldrig att förvåna mig. Jag har insett att många personer som jag träffar inte riktigt är vad de säger sig vara. Till exempel har det visat sig att min vän brasilianskan, inte alls har något brasilianskt blod i sig. Hon har tysk-portugisiska föräldrar, men hon säger sig vara brasiliansk. Min vän fransyskan är inte heller riktigt fransk, utan spansk-portugisisk.  I de här två fallen är det landet de växte upp i som ger nationaliteten, inte det som står i passet. Så vad är då en nationalitet? Ofta används det synonymt med medborgarskap, men det verkar som att nationalitet är mera en känsla än ett faktum.

Hur blir det med barnen som växer upp med ett virrvarr av nationaliteter och flyttar från ställe till ställe? I vår dotters skola, där det finns cirka 70 olika nationaliteter, finns det många som inte har ett klart begrepp om vilken nationalitet de har. För dem är det inte konstigt att ha flera olika nationaliteter eller att till och med byta (i sinnet) när de flyttar.  Den enkla frågan ”varifrån kommer du?” får oftast ett långt förklarande svar. En vän till mig brukar säga ”I am not really from anywhere, I am mostly to”.

I framtiden kommer vi kanske mera att definieras per kontinent än per land. Kanske våra barn börjar känna sig europeiska och säga att de har europeisk nationalitet ifall någon undrar.  Att förklara vad man är för något kan vara tålamodsprövande (har jag insett bland mina vänner med blandade nationaliteter) för folk vill i allmänhet ha ett klart begrepp och kunna sätta varandra i en bestämd kategori. Att vara finlandssvensk utomlands innebär också att man ständigt måste förklara vad man är, till exempel varför man pratar svenska men ändå inte hejar på Sverige i fotboll. Det är invecklat det för många.

, , ,

Religiösa konspirationer och traditioner

12 november, 2013 02:41 | Skriven av annikaeaton i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Religiösa konspirationer och traditioner)

Bryssel är fullt av evenemang, konferenser, mötesplatser, after work drinkar och fester av alla sorter. Nämn vad som helst och det finns här. Mitt senaste sociala event bestod av en fyrverkerikväll som ordnades av brittiska scouter i Bryssel. Har man en brittisk man och en dotter som går i brittiska skolan får man så lov att delta i diverse märkliga aktiviteter ibland.

Den 5 november (eller närmaste lördag) firas med brasor och fyrverkeri för att några katolska konspiratörer någon gång i början på 1600-talet fick för sig att spränga det brittiska parlamentet. De ville mörda kung Jakob I av England, men försöket misslyckades. Sprängämnen och Guy Fawkes, som satt och vaktade krutet, upptäcktes innan konspirationsgruppen hann tutta på. Enligt wikipedia tortyrförhördes Fawkes, dömdes för högförräderi och när han skulle hängas hoppade han istället ned från galgen, bröt nacken och avled direkt.

Det är alltså detta man firar, men firandet tycks ha förlorat all historisk och religiös betydelse. Ursprungligen var festen en protestantisk protest mot det katolska helgonfirandet, men numera tycks det bara vara roligt att smälla iväg lite raketer och tända en brasa. Samma sak gäller väl för de flesta traditioner; jul, påsk, valborg, midsommar och så vidare. Ofta ligger de mest märkliga händelserna bakom vårt firande, men det struntar vi i så länge det bara finns en orsak att ha det lite festligt och pyntat.

Att Guy Fawkes traditionen fått leva så länge är märkligt, men man kan kanske börja ana ett slut snart. Så här löd det till exempel i en brittisk dagstidning:  Varför det årliga behovet av att försöka få katoliker att se ut som avskum när kungafamiljen gör ett hyggligt jobb med det året runt? Och vem vill fira ett misslyckande att spränga Westminster när varje TV-sänd debatt gör att de flesta tittare önskar att det hade lyckats?

Religiösa traditioner har allt mer börjat bli ett problem i vårt mångkulturella samhälle. Att ordna julfest på en arbetsplats med många nationaliteter är inte bekymmersfritt. På vissa ställen får man inte kalla det ”Christmas holiday” eller ”Christmas decoration”, utan det måste heta ”holiday season” och ”festive decoration”, annars kan en del finna det upprörande. Jag misstänker att religiösa traditioner kommer att få det allt jobbigare i framtiden.

, , ,

Stopp, stopp, stopp

6 november, 2013 12:56 | Skriven av annikaeaton i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Stopp, stopp, stopp)

EU-kommissionen har ett tufft jobb framför sig. Den ska bestämma om tre kontroversiella medborgarinitiativ ska bli lagstiftning eller inte. De tre initiativen handlar om stopp för bistånd till aborter och stamcellsforskning, stopp för privatisering av vattenförsörjning och stopp för djurförsök.

Abortmotståndarnas kampanj för att stoppa EU-anslag till forskning på mänskliga embryon har fått mest uppmärksamhet. Katolska kyrkan uppmande sina medlemmar att skriva under och därmed är det inte konstigt att mer än 600.000 underskrifter samlades in i Italien och drygt 200.000 i Polen. I Finland har endast 1.260 personer skrivit under (att jämföra med 12.734 underskrifter för stopp till djurförsök och 15.109 för vattenförsörjningsinitiativet).

Efter att medlemsländerna kontollerat namnuppgifterna är det EU-kommissionens uppgift att pröva om initiativen ska leda till nya lagförslag. Här förutses många problem, till och med så många att man börjat tala om ett misslyckande redan innan kommissionen haft chans att reagera. Problemet är att frågorna har en tendens att polarisera befolkningen då det i två av initiativen finns starka känslor inblandade. Det finns ingen möjlighet för kommissionen att tillfredsställa alla. Det finns inga kompromisser – vad kommissionen än gör (stiftar nya lagar eller låter bli) kommer en stor del av befolkningen att bli besviken.

Detta är de tre första EU-medborgarinitiativen som godkänts av kommissionen och som har samlat in mer än en miljon namnunderskrifter från minst sju länder inom ett år. Hur kommissionen agerar nu kommer i stort att bestämma om införandet av medborgarinitiativen var lyckat eller inte. Hittills verkar det inte helt lyckat.

, , ,

Kalldusch som uppfostringsmetod

1 november, 2013 03:35 | Skriven av annikaeaton i Okategoriserade - (Kommentarer inaktiverade för Kalldusch som uppfostringsmetod)

En av de positiva sakerna med att bo i Bryssel är att man så enkelt kan resa härifrån. Åker man 1.000 kilometer söderut hamnar man i Provence. Där har våra franska grannar ett hus och vi har just spenderat några dagar med dem i deras vackra provencalska semesterhem.

Det var inget nytt för mig att våra två flickor inte uppfostras enligt samma metoder som deras tre pojkar, men när man tillbringar flera dagar tillsammans blir skillnaderna väldigt påtagliga. Att skamvrån används som bestraffningsmetod när barnen inte lyder har jag vant mig vid, men att stoppa barnen under en kalldush för att få dem att lyda är något helt nytt för mig. Våra grannar använder sig av den metoden som den högsta bestraffningsnivån när inget annat fungerar. Horribelt, tycker många. Effektivt, tycker de som använder sig av metoden.

För våra grannar började det med att minstingen hade fruktansvärda och okontrollerade raseriutbrott. Efter att ha försökt lugna ner honom på alla sätt och inget fungerade fick han ta en kalldush med kläderna på för att ”chocka” honom ur tillståndet. Det fungerade, pojken blev lugn och återfick kontrollen. Efter det har de inte behövt använda metoden särskilt ofta, men däremot hotar de med att göra det nästan dagligen.

Trots och utbrott är en ständig utmaning för småbarnsföräldrar, att dömma av de tusentals chattforum där ämnet diskuteras. De flesta föräldrar har någongång växlat mellan att hota, skrika, straffa, övertala, gråta och muta. Vad som är rätt metod är väldigt individuellt. En del barn är ovanligt trotsiga och antagligen kräver de ett extra starkt motstånd.

På franska och engelska diskuteras kalldushmetoden på olika chattforum, men jag har inte hittat en enda fundering kring ämnet på svenska. Kanske för att bestraffningsmetoder är väldigt kulturellt betingade och jag har svårt att tänka mig att någon i Finland ens skulle komma på tanken att sätta sina barn under en kalldush.

I Lissabonfördraget finns skrivningar om skydd av barns rättigheter och att ingen får utsättas för förnedrande bestraffning eller behandling, men i många EU-länder är barnaga inte bara tillåtet utan också socialt accepterat. Jag tycker inte att barnaga, skamvrå och kalldush är rätta metoder, men samtidigt måste jag  konstatera att sydeuropeiska barn generellt är hövliga och har större respekt för vuxna än vad barn i norden har.

, ,