Brysselgripen

Annika flänger och hänger i EU:s huvudstad
Header

Kvinnor i karriären

18.10.2013 14:44 | Skriven av annikaeaton i Okategoriserade

I tonåren brukade jag smyga mig in om kvällarna för att föräldrarna inte skulle behöva vakna. Nuförtiden smyger jag mig ut om kvällarna. Ettåringen blir så hjärtskärande ledsen när hon ser mig försvinna ut genom dörren så det är lika bra att hon inte behöver se det. Därför smög jag mig ut igår kväll för att lyssna till Malin Persson Giolito, en svensk författare som bor i Bryssel.

Malin Persson Giolito hade jobbat i tio år på en advokatbyrå när hon, gravid med sitt tredje barn, fick veta att hon inte längre var välkommen tillbaka. Det var då hon började skriva sin första bok. Boken handlar (inte helt slumpmässigt) om en ung gravid advokat, som får spraken. Den blev en omedelbar framgång i Sverige och därefter har hon hunnit ge ut två andra böcker.

Man kan tycka att det egentligen var tur att Malin fick sparken, annars hade hon kanske aldrig skrivit några böcker. Och det håller hon själv delvis med om också, men hon poängterar att det inte ska få gå till på det viset. Tyvärr händer det överallt, att kvinnor diskrimineras, får sparken eller blir åsidosatta, på grund av graviditet.  Och alla kan inte vända det till något positivt, alla kvinnor som blir sparkade har inte möjligheten att bli en framgångsrik författare.

Inom EU har man som mål att kvinnor och män ska ha rätt att på samma villkor delta i samhällslivet, familjelivet och på arbetsmarknaden.  Ändå fungerar det inte riktigt så. Löneskillnaderna är stora och arbetsmarknaden är könssegregerad på många håll. Dessutom, trots diverse EU-initiativ, har inte mycket förändrats de senaste åren. Kvinnor blir fortfarande systematiskt diskriminerade i arbetslivet när de är gravida eller under föräldraledigheten, vilket i förlängningen ger konsekvenser för det fortsatta arbetslivet. Attitydförändringar tar länge tid att genomföra än lagstiftning och det är antagligen därför som vi i stort sett trampar på stället.

Efter många funderingar igår kväll smög jag mig hem igen, för att inte väcka mina småflickor. Jag kan bara hoppas att arbetsmarknaden ser bättre ut när de kommer sig ut i arbetslivet.

fDela tTweeta

You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 Both comments and pings are currently closed.

2 svar

  • Ann-Sofie Rönnlund says:

    Det är fascinerande att som kvinna ta del av andras råd och erfarenheter.

    En annan som skrivit om hur man kan lyckas med att kombinera karriär och familj är Facebooks Sheryl Sandberg med sin bok ’Lean In’. Hon förespråkar att kvinnor inte ska rygga tillbaka inför krävande och intressanta arbetsuppgifter. Att man ska ’Böja In’ för yrkeslivets rytm och krav. På det viset tvingar man fram de lösningar som behövs för att en jobbande mamma ska kunna åta sig dylika uppgifter.

    Vare sig det innebär att mamman ibland måste resa för att hålla föredrag, och att därför pappan måste klara sig med barnen ett par dagar, eller att arbetsledningen måste planera arbetsupplägget bättre därför att kompetenta mammor inte kan stanna långa kvällar, i allafall inte med kort varsel.

    Att lyckas med ekvationen karriär – familj kräver flexibilitet från båda parter, både arbetsledningen och mamman.

    Visst är det sedan lite alarmerande att samme Sandberg sagt att bakom varje framgångsrik kvinna finns en stöttande man, och uppmanar unga ambitiösa flickor att inte falla för förste bäste kille.

    Det skulle ju betyda att man sist och slutligen inte fullt ut kan påverka sina framgångsmöjligheter själv, utan att det till syvende och sist beror på stöd från hemomgivningen. Och att man måste söka lösningar inte bara i arbetslivet utan också på hemmafronten.

    • annikaeaton says:

      Tack för din kommentar! Mycket intressant att läsa!

      Det finns många åsikter om hur man som kvinna lyckas med att kombinera karriär och familj. Jag tror att det krävs flexibilitet från många håll; arbetsledningen, mamman, pappan/partnern och inte minst barnen för att det skall fungera så smidigt som möjligt. Jag tror även att allting är väldigt individuellt och att de lösningar som passar en familj inte passar en annan, liksom olika arbetsplatser kräver olika lösningar och arbetssätt. Det svåra är att hitta ett system som alla kan leva med; familjen, arbetsledningen och kollegerna.

      Slutligen tycker jag att det är konstigt att männen inte tycks behöva råd om hur de kan lyckas med att kombinera karriär och familj. På något sätt tar alla för givet att den ekvationen enkelt går ihop.