Brysselgripen

Annika flänger och hänger i EU:s huvudstad
Header

Kvinnor i karriären

18.10.2013 14.44 | Skriven av annikaeaton i Okategoriserade - (2 kommentarer)

I tonåren brukade jag smyga mig in om kvällarna för att föräldrarna inte skulle behöva vakna. Nuförtiden smyger jag mig ut om kvällarna. Ettåringen blir så hjärtskärande ledsen när hon ser mig försvinna ut genom dörren så det är lika bra att hon inte behöver se det. Därför smög jag mig ut igår kväll för att lyssna till Malin Persson Giolito, en svensk författare som bor i Bryssel.

Malin Persson Giolito hade jobbat i tio år på en advokatbyrå när hon, gravid med sitt tredje barn, fick veta att hon inte längre var välkommen tillbaka. Det var då hon började skriva sin första bok. Boken handlar (inte helt slumpmässigt) om en ung gravid advokat, som får spraken. Den blev en omedelbar framgång i Sverige och därefter har hon hunnit ge ut två andra böcker.

Man kan tycka att det egentligen var tur att Malin fick sparken, annars hade hon kanske aldrig skrivit några böcker. Och det håller hon själv delvis med om också, men hon poängterar att det inte ska få gå till på det viset. Tyvärr händer det överallt, att kvinnor diskrimineras, får sparken eller blir åsidosatta, på grund av graviditet.  Och alla kan inte vända det till något positivt, alla kvinnor som blir sparkade har inte möjligheten att bli en framgångsrik författare.

Inom EU har man som mål att kvinnor och män ska ha rätt att på samma villkor delta i samhällslivet, familjelivet och på arbetsmarknaden.  Ändå fungerar det inte riktigt så. Löneskillnaderna är stora och arbetsmarknaden är könssegregerad på många håll. Dessutom, trots diverse EU-initiativ, har inte mycket förändrats de senaste åren. Kvinnor blir fortfarande systematiskt diskriminerade i arbetslivet när de är gravida eller under föräldraledigheten, vilket i förlängningen ger konsekvenser för det fortsatta arbetslivet. Attitydförändringar tar länge tid att genomföra än lagstiftning och det är antagligen därför som vi i stort sett trampar på stället.

Efter många funderingar igår kväll smög jag mig hem igen, för att inte väcka mina småflickor. Jag kan bara hoppas att arbetsmarknaden ser bättre ut när de kommer sig ut i arbetslivet.